I de flesta svenska hjorthägn kommer merparten av årets närings- och mineralförsörjning från betet. Därför är betets kvalitet, bärförmåga och skötsel ofta viktigare än valet av mineralfoder. En slicksten tillför främst salt och vissa mineraler, men ersätter normalt inte ett komplett mineralfoder eller en mineralbalja

Mineralbrister eller -överskott är därmed sällan den enda orsaken till nedsatt hälsa eller produktion. Börja alltid med att bedöma hela foderstaten (bete, grovfoder, kraftfoder, slickstenar, ev. baljor), hull, parasitsituationen och om flera djur i flocken visar samma förändringar.

Hornen utvecklas sämre än tidigare

Möjliga orsaker:

• Betets kvalitet /protein- och energitillförsel (sämre bete under fjolåret och djuren gick in i vintern I undermålig kondition, följt av sämre bete under innevarande år).
• Koppartillgång
• Zinktillgång
• Kalcium/fosfor-balans i fodret, ffa under tillväxtperioden.

Första åtgärd: Jämför med utvecklingen tidigare år. Se över betets kvalitet. Gå igenom grovfoder, kraftfoder och mineralfoder innan extra koppar ges.

Kalvarna är små eller svaga

Möjliga orsaker:

• Energi- och proteinförsörjning hos hindarna
• Infektion
• Selentillgång (och E-vitamin)
• (Jodtillgång)
• (Koppartillgång)

Första åtgärd: Obducera döda/avlivade kalvar. Bedöm hindarnas hull och utfodring under sen dräktighet. Se till att kvaliteten på betet är optimal. Överväg foderanalys på grovfodret vintertid.

Fertiliteten försämras

Vanlig utveckling i svenska hjorthägn:

Nya hägn fungerar ofta bra de första åren. Efter hand ökar djurantalet genom rekrytering av hondjur samtidigt som betena sällan förbättras eller förnyas. Resultatet blir successivt lägre slaktvikter, sämre hornutveckling och ökad risk för mineralobalanser

Möjliga orsaker:

• Hull och energibalans
• Hög ålder på hindar
• Tandstatus hos hindar
• Tillgång till tillräckligt många kapitala handjur
• Dålig kvalitet hos ev. inköpta handjur
• Koppar
• Selen
• Mangan

Första åtgärd: Se över hela foderstaten och reproduktionsresultaten över flera år, inklusive sommarbetets mängd och kvalitet. Gå igenom flockens åldersfördelning, könsfördelning, kondition och allmänna hälsa.

Djuren växer sämre

Möjliga orsaker (prioriteringsordning):

• Energi/protein (För hög djurtäthet i förhållande till betets produktion)
• Kobolt (vitamin B12)
• Koppar
• Parasiter

Första åtgärd: Kontrollera tillväxten hos flera djur, inte bara en individ. Se över betets kvalitet och mängd, samt vinterfoderstaten. Analysera betets bärkraftsförmåga över tid. Sortera bort små hindar och små kalvar.

Pälsen är matt eller blek

Möjliga orsaker (prioriteringsordning):

• Koppar
• Protein
• Allmänt hälsoläge

Första åtgärd: Bedöm om flera djur påverkas och överväg analys innan riktade tillskott.

Särskilda kliniska symtom att känna till

Mineral	Typiska bristsymtom	Typiska symtom vid överskott
Koppar	Blek päls, svag hornutveckling, nedsatt fertilitet, svaga kalvar, vinglighet/bakdelssvaghet hos unga djur, ökad infektionskänslighet	Leverskador och akut förgiftning vid kraftig överdosering
Selen	Muskelsvaghet, svaga eller dödfödda kalvar, nedsatt immunförsvar	Hår- och klövförändringar, allmän sjukdom
Kobolt	Dålig aptit, avmagring, nedsatt tillväxt	Mycket ovanligt
Zink	Hud- och pälsförändringar, långsam sårläkning, sämre horn	Mycket ovanligt
Jod	Struma, svaga kalvar	Störd sköldkörtelfunktion
Magnesium	Nervositet, muskeldarrningar, kramper	Mycket ovanligt

 

Kom ihåg

• Mineralproblem utvecklas oftast långsamt.
• Bedöm alltid hela flocken – inte bara ett enskilt djur.
• Grunden till god tillväxt och bra hälsa är bra beten i relation till hur många djur som betar. Gå sedan igenom grovfoder, mineralfoder och hull innan enskilda mineraltillskott används.
• Foderanalys och leverprov ger ofta säkrare svar än att prova olika mineraltillskott.

Fördjupning och kunskapskällor

Rådgivningsbladet bygger på etablerad kunskap från internationell hjortproduktion, veterinärmedicinska referensverk och vetenskaplig litteratur om idisslares mineralnutrition. Följande källor rekommenderas för vidare läsning:

• Deer Industry New Zealand (DINZ). DeerHub samt Best Practice Deer Farming Guides.
• British Deer Farms & Parks Association (BDFPA). Tekniska råd om nutrition och hjorthållning.
• Merck Veterinary Manual (MSD Veterinary Manual). Avsnitt om Trace Mineral Disorders och Ruminant Nutrition.
• Suttle NF. Mineral Nutrition of Livestock. 4th ed. CABI.
• McDowell LR. Minerals in Animal and Human Nutrition.
• Grace ND. Managing Trace Element Disorders in Livestock samt vetenskapliga publikationer om koppar, kobolt och selen hos hjort.
• Underwood EJ & Suttle NF. The Mineral Nutrition of Livestock.
• INRAE Feeding System for Ruminants.
• National Research Council (NRC). Nutrient Requirements of Small Ruminants (bakgrund till idisslares mineralbehov).
• Vetenskapliga publikationer av bl.a. Grace, Wilson, Fennessy, Barry och Drew om farmad hjort.
• Jordbruksverket, SLU samt produktinformation från svenska tillverkare såsom Lantmännen, Svenska Foder, Vilofoss/Vilomix och Granngården.

Observera att mineralbehovet varierar mellan besättningar beroende på jordart, vall, utfodring och produktionsinriktning. Vid återkommande problem bör generella råd kompletteras med foderanalys, blod- eller leveranalys samt rådgivning från veterinär eller foderrådgivare.