Övervakning av avmagringssjuka (CWD) hos hägnad kronhjort 2019-2020

Under 2019 och 2020 ombes hägnägare som har kronhjort att hjälpa till med provtagning för CWD. Det innebär att man antingen skickar in en hel skalle, eller tar ett skedprov från hjärnan, tillsammans med ett prov från en av huvudets lymfknutor. Jordbruksverket har nyligen beslutat att ersätta kronhjortsägare för de prover som tas och skickas in för analys av CWD, inom ramen för den nationella övervakningen för sjukdomen. Dessutom betalas det ut ersättning för den köttförlust och det merarbete som uppstår när man istället för att skjuta huvudskott istället skjuter djuren i halsen eller i bogen. Ett huvudskott medför ju att ett prov från hjärnan inte kan tas, och dessutom blir ibland även huvudets lymfknutor förstörda. Djur som skall provtas får alltså inte skjutas i huvudet. 

Hjortägarna får 400 kronor per djur för köttförlusten och ytterligare 300 kr per djur om man tar skedprov enligt SVAs instruktioner (se klipp nedan). Det kräver att man har provtagningsskedar mm hemma. Dessa kan beställas via [email protected] eller genom att man ringer 018-674000 och ber att få bli kopplad till Viltsektionen. 

Det är olika kategorier av djur som kan provtas, men gemensamt är att det ska vara kronhjort och de ska vara äldre än 18 månader:

Kategori 1. Primärt är man intresserade av djur som ingår i denna kategori = risk-kategorin. Dessa djur är självdöda eller sjuka och uppvisar symptom på sjukdom från det centrala nervsystemet. Det kan vara en eller flera symptom på vinglighet, ökad salivering, avmagring, raggig päls, svårigheter att gå, desorientering, avtrubbade sinnen (hörsel, lukt, syn) mm. Hindar som dör under kalvning ingår, liksom hjortar som hittas döda i samband med brunsten.

Kategori 2. Sekundärt är man intresserade av äldre djur som kanske inte ser direkt sjuka ut men som ändå är allmänt skruttiga. Dåliga äldre hindar, hindar som inte blivit dräktiga, gamla utslagshindar helt enkelt. Eller möjligen returhjortar. En del av dessa djur äts upp, men går sällan till försäljning utanför hushållet.

Kategori 3. För det tredje är det djur som skall slaktas men som man inte väljer att sälja köttet ifrån utan behåller själv. Orsakerna kan vara lite dåligt hull, en ny eller gammal skada osv.

Kategori 4. För det fjärde är det vuxna djur som slaktas, som är fullt friska, och som oftast går in i livsmedelskedjan. Enda skillnaden från kalvar och ungdjur (spetsar och smalhindar) är att de är äldre än 18 månader. 

Det är ytterst få djur som ingår i risk-kategorin. Man kan alltså inte räkna med att det kommer in så många prover med de efterfrågade sjukdomssymptomen. Då hamnar vi i kategori två där det finns en del djur att provta, men ingalunda några hundratals varje år. Kategori tre är kanske något större, eller likvärdig med kategori två. Den absoluta majoriteten av provtagningsbara djur hamnar i kategori fyra. Totalt sett rör det sig inte om så många djur ändå, eftersom fokus på slakten (och ev. jakt) ligger ju på ungdjur…

Jordbruksverket är ändå noga med att försöka prioritera enligt ovanstående ordning, men att fokusera på Kategori 1 och 2. 

  • Till sommaren kan man hålla uppsikt efter hindar som dött i samband kalvning (Kategori 1)
  • Till hösten i samband och efter brunsten kan man hålla uppsikt över hjortar som dött (Kategori 1)
  • Till vintern och våren kan man i samband med utslaktning av äldre djur hålla koll på om de är magra och skruttiga (Kategori 2). 

Det man måste komma ihåg är att kött från djur som provtagits men som ändå skall säljas eller ätas i hemmet måste kunna spåras. Man kan då märka upp kroppen i första hand och paketen/påsarna med kött i andra hand.  prio

Så här fyller du i en CWD remiss

Lungmask

Inom hjortnäringen är lungmasken ofta sedd som ett av de största hoten mot hälsan och välfärden för djuren. Framför allt hos kronhjort kan denna parasit ställa till skada genom att indirekt orsaka försämrad viktutveckling hos kalvar. Hjortar kan smittas av både sin egen art av lungmask (Dictyocaulus eckerti) och nötkreaturens lungmask (Dictyocaulus viviparus). Hos vuxna djur orsakar den sällan problem, även om en försämrad viktutveckling under kalvtiden kan orsaka fördröjd (upp till flera år!) könsmognad, vilket i sin tur påverkar besättningens tillväxt och ekonomi.  

Lungmaskens larver, som utsöndras med avföringen, trivs i fuktiga marker. Man har även visat att svampen Pilobilus (tillhörande slungmögelsvamparna), och som växer i avföring, underlättar för larvernas utveckling på betet. Larver på betet kan överleva relativt kalla temperaturer, men har svårt att överleva i torra beten på sommaren. 

Grafik över lungmaskens livscykel hos hjort. Modifierad efter Deer Industry New Zealand www.deernz.org.nz

Lungmaskens livscykel

Efter att en hjort har fått i sig larver via betet (A), vandrar dessa från tarmen (B) via blodkärl och lymfa till lungorna (C), där de mognar till vuxna maskar.

Dessa vuxna maskar stannar i lungorna och börja utskilja ägg (D). Äggen hostas upp och sväljs ned för att sedan utsöndras med avföringen (E).

Symptom på lungmaskinfektion

Direkta symptom på lungmaskinfektion är hosta. Hostan visar sig oftare när djuren stressas, till exempel vid flytt eller drivning i hanteringsanläggning eller melan hägn. Indirekta symptom är som ovan beskrivet nedsatt viktutveckling hos kalvar och raggig päls. Symptomen börjar oftast under senare delen av sommaren. Vid slakt av kalvar på hösten och vintern kan man ibland se förändringar i lungornas kanter i form av missfärgningar, ojämnheter, och små knölar. Klipper eller skär man upp de små och större luftrören i lungorna kan ibland de ljusa trådlika maskarna framträda. Dessa är mellan 3-8 cm långa.

Mer information om parasitprovtagning