Uppdatering (sep 2020): Övervakning av avmagringssjuka (CWD) hos hägnad kronhjort 2020

Under resterande delen av  2020 ombes hägnägare som har kronhjort att hjälpa till med provtagning för CWD. Istället för att endast fokusera på sjuka, skadade och självdöda djur (dvs riskdjur) så kan man nu ta prover från normalslakten, så länge det är djur över 18 månader. Riskdjur är naturligtvis viktiga att provta, men det är inget tvång. 

Provtagningen är inte obligatorisk, men det är en vädjan från oss och myndigheterna att slutföra denna övervakning innan 31/12 2020. Man skickar antingen in en hel skalle, eller tar ett skedprov från hjärnan, tillsammans med ett prov från en av huvudets lymfknutor. Instruktionsfilmer finns nedan. Jordbruksverket ersätter hägnägare för detta, enligt nedanstående länkar (blanketter). För att kunna ta bra prover så behöver kan man inte skjuta huvudskott. Hjortarna bör avlivas genom skott i halsen eller i bogen. 

Hjortägarna får 400 kronor per djur för köttförlusten och ytterligare 300 kr per djur om man tar skedprov enligt SVAs instruktioner (se klipp nedan). Det kräver att man har provtagningsskedar mm hemma. Dessa kan beställas via [email protected] eller genom att man ringer 018-674000 och ber att få bli kopplad till Viltsektionen. Uppdaterad och bra information finns på www.sva.se/cwd.

Det är olika kategorier av djur som kan provtas, men gemensamt är att det ska vara kronhjort och de ska vara äldre än 18 månader:

Riskdjur. Primärt är man intresserade av djur som ingår i denna kategori. Dessa djur är självdöda eller sjuka och uppvisar symptom på sjukdom från det centrala nervsystemet. Det kan vara en eller flera symptom på vinglighet, ökad salivering, avmagring, raggig päls, svårigheter att gå, desorientering, avtrubbade sinnen (hörsel, lukt, syn) mm. Hindar som dör under kalvning ingår, liksom hjortar som hittas döda i samband med brunsten.

Äldre utslaktningsdjur. Sekundärt är man intresserade av äldre djur som kanske inte ser direkt sjuka ut men som ändå är allmänt skruttiga. Dåliga äldre hindar, hindar som inte blivit dräktiga, gamla utslagshindar helt enkelt. Eller möjligen returhjortar. En del av dessa djur äts upp, men går sällan till försäljning utanför hushållet.

Övriga vuxna djur. Vuxna djur som slaktas, som är fullt friska, och som oftast går in i livsmedelskedjan. Enda skillnaden från kalvar och ungdjur (spetsar och smalhindar) är att de är äldre än 18 månader. 

  • I samband med, och efter brunsten kan man hålla uppsikt över hjortar som dött – stångskador, utmattning mm.
  • Under slakten i höst och vinter kan man hålla koll magra och skruttiga, djur, och därefter fokusera enbart på vuxna djur. 

Det man måste komma ihåg är att kött från djur som provtagits men som ändå skall säljas eller ätas i hemmet måste kunna spåras. Man kan då märka upp kroppen i första hand och paketen/påsarna med kött i andra hand. Analysen tar några dagar att få svar på.

Behöver ni hjälp med provtagning? Kontakta oss på Hjorthälsan! Vi har möjlighet att komma ut och hjälpa till i de flesta fall. Om vi inte kan vara på plats samma dag som slakten sker kan man kyla eller frysa skallarna så kan vi komma och hämta och ta prover. 

Tack för er medverkan!

Läs mer om CWD övervakningen

Så här fyller du i en CWD remiss

Lungmask

Inom hjortnäringen är lungmasken ofta sedd som ett av de största hoten mot hälsan och välfärden för djuren. Framför allt hos kronhjort kan denna parasit ställa till skada genom att indirekt orsaka försämrad viktutveckling hos kalvar. Hjortar kan smittas av både sin egen art av lungmask (Dictyocaulus eckerti) och nötkreaturens lungmask (Dictyocaulus viviparus). Hos vuxna djur orsakar den sällan problem, även om en försämrad viktutveckling under kalvtiden kan orsaka fördröjd (upp till flera år!) könsmognad, vilket i sin tur påverkar besättningens tillväxt och ekonomi.  

Lungmaskens larver, som utsöndras med avföringen, trivs i fuktiga marker. Man har även visat att svampen Pilobilus (tillhörande slungmögelsvamparna), och som växer i avföring, underlättar för larvernas utveckling på betet. Larver på betet kan överleva relativt kalla temperaturer, men har svårt att överleva i torra beten på sommaren. 

Grafik över lungmaskens livscykel hos hjort. Modifierad efter Deer Industry New Zealand www.deernz.org.nz

Lungmaskens livscykel

Efter att en hjort har fått i sig larver via betet (A), vandrar dessa från tarmen (B) via blodkärl och lymfa till lungorna (C), där de mognar till vuxna maskar.

Dessa vuxna maskar stannar i lungorna och börja utskilja ägg (D). Äggen hostas upp och sväljs ned för att sedan utsöndras med avföringen (E).

Symptom på lungmaskinfektion

Direkta symptom på lungmaskinfektion är hosta. Hostan visar sig oftare när djuren stressas, till exempel vid flytt eller drivning i hanteringsanläggning eller melan hägn. Indirekta symptom är som ovan beskrivet nedsatt viktutveckling hos kalvar och raggig päls. Symptomen börjar oftast under senare delen av sommaren. Vid slakt av kalvar på hösten och vintern kan man ibland se förändringar i lungornas kanter i form av missfärgningar, ojämnheter, och små knölar. Klipper eller skär man upp de små och större luftrören i lungorna kan ibland de ljusa trådlika maskarna framträda. Dessa är mellan 3-8 cm långa.

Mer information om parasitprovtagning

Länkar med aktuell information

Tuberkulos hos hjort

Kontrollprogram för tuberkulos hos hjort

Godkända tb-kontrollanter

Lilla leverflundran

Stora leverflundran